Något som blir allt viktigare i dagens samhälle där allting ska gå så himla fort är att hålla sig lugn inombords. Det finns många olika sätt att lära sig detta.
Själv har jag fått det via basketsporten, där jag var aktiv som junior. Detta därför att det är hårda regler inom basketsporten, det blir ju faul så fort man rör motståndaren, och det kan till och med bli teknisk faul och utvisning om det vill sig illa. Så, genom svensk juniorbasket så lärde jag mig hur viktigt det är att vara lugn och inte brusa upp. Det var uppenbart något som uppskattades av coacherna eftersom jag aldrig blev ”petad” inför matcherna.
Andra i laget hade dock svårt att tygla sitt heta humör, tex hade vi ett tag en lagkapten som ibland sparkade in vattenflaskor på plan när det kokade över för honom. VI hade även en kille från balkan i laget och han fick vi ofta försöka lugna ner därför att han hade ett fruktansvärt humör och hade en tendens till att låta käften gå, och riktade ofta mot domarna. Det var ju något som bara drabbade laget, eftersom han då och då gick för långt och skickades av banan.
Så, jag försöker alltid köra den lugna stilen för det mår jag dessutom väldigt bra av. Jag gillar att promenera långsamt, och blir därför irriterad när jag är uppe i Stockholm och folk inte kan gå lugnt utan springer fram och knuffar undan folk. Det hände väldigt ofta i tunnelbanan, och aldrig sa någon ”ursäkta mig”.
Därför gillar jag att bo i lugna miljöer med närhet till naturen. Så, jag tror på en blandning av stad och landsbygd för att vi som människor ska fungera och må bra.
Jag tror att den stress som många lever med varje dag inte är hälsosamt i längden. Därför anser jag att vi alla ibland behöver stanna upp och dra ner på tempot. Själv så åker jag gärna ut till mitt lilla ställe på landet för att där njuta av närheten till naturen och komma nära landsbygdens folk. Då får jag också insikt i deras vardag och hur det är att bo och verka på landsbygden. För, det är inte som i storstan.
mikaeldrakenberg 