Det finns enligt Danielle Keats Citron, som skrivit boken Hate Crimes In Cyberspace en tydlig koppling mellan sociala normer, sociala attityder och icke-ingripande från rättssystemet.
Hon resonerar bland annat som så att 1900-talets domare och socialarbetare ofta behandlade och bemötte misshandlade kvinnor som ansvariga istället för att lägga skulden på förövaren. Det här medförde ofta att misshandlade kvinnor och de som blivit sexuellt trakasserade på jobbet lämnades utan hjälp av rättssystemet.
Vi ser nu att dessa normer och attityder finns kvar i samband med problemet hot, hat och trakasserier på nätet. En studie från 2009, nämligen National Crime Victimization Survey visar på att endast 40 procent av ungefär 2 miljoner som drabbats av stalkers har kommit att rapportera detta till polisen, och endast 25 procent av de som också drabbats av stalkers på nätet har rapporterat detta till polisen. I samma studie framkommer det att endast 37 procent ansåg att övergreppen var tillräckligt allvarliga för att anmäla till polisen.
Samtidigt ansåg 17 procent att polisen antagligen inte skulle hjälpa dem om de anmäler dessa övergrepp, därför att de utgår ifrån att polisen inte kommer att ta en anmälan på allvar och istället skuldbelägga den som anmäler brottet. Hela 13 procent trodde att polisen inte hade tillräcklig rättslig auktoritet eller relevanta verktyg för att hantera fallet.
Författaren lyfter också fram att en majoritet av domstols-och polismyndigheterna utreder inte fall av stalkers på nätet därför att de saknar relevant träning i att förstå allvaret av dessa brott, och de saknar också teknologiska färdigheter för att stoppa den här typen av brott. Dessutom visar det sig enligt författaren att poliser både lokalt och på landsbygden saknar träning i att lösa problem som handlar om stalkers på nätet (Keats Citron.2014:82-84).
mikaeldrakenberg 